Numera har jag slutat paddla. Jag har slutat paddla och satsar fullt ut på skridskor och inlines numera. Två underbara sporter! Däremot har jag fått överge en annan helt gudomlig sport - nämligen paddlingen.

Efter i sommras hade jag fått nog. Jag ville inte mer, jag var "trött på skiten". Sen jag har åkt skridskor har det "kännts rätt", det är det jag vill satsa på (fastän jag har korta ben ;) ). Och egentligen har jag inte saknat kanoten. Men nu saknar jag den, justnu saknar jag den så att det gör ont. Saknar vårlägren då man fryser arslet av sig, saknar de här riktigt köttiga besättningspassen, saknar de kalla och regninga tävlingarna...

Jag har många möjligheter nu, en ny värld har öppnats för mig med skridskoåkningen, men det är inte alltid lätt att lämna det gamla bakom sig.

Hade så gärna velat köra SM i sommar och träffa alla underbara människor igen. Men tyvärr verkar det krocka med ett läger/ tävling jag ska på - och verkligen vill till.

Kollar fortfarande in på kanot.com och läser en massa kanotbloggar. Jag saknar dig kanoten, jag saknar dig.