Här kommer ännu ett inlägg om saknaden till kanoten.
Jag vet att det fortfarande inte är försent, jag har varit borta 1 vinter, 1 vinter benträning men däremot mycket skidor...

Jag vet att jag nog skulle kunna ta ikapp det. Frågan är bara, vad är det jag saknar?

Jag kommer aldrig bli bäst inom kanot, jag kan kämpa på och bli bra - men inte bäst. Men, jag har kommit underfund med att jag gillar utmaningar. Skulle det inte vara den stora utmaningen?

Just nu saknar jag känslan i vattnet när kanoten glider fram. Saknar tävlingarna där man bara spretar av mjölksyra och saknar atmosfären på tävlingarna.

Jag tror en viktig sak som skridskoåkningen har gett mig är det mentala. Nu i efterhand när jag analyserar min tankegång. det var klart att jag skulle behöva misslyckas på tävlingar, den inställning jag hade. Den funkade inte alls. Nu ska jag inte säga att jag är perfekt inom skridskon heller men den har visat mig lite perspektiv på saker och ting. Jag är inte livrädd för att träna med mina konkurrenter längre. Är de snabbare än dig på ett paddelpass/ skridskopass gör det inget - alla får ha sina dalar. Du måste få ha en svacka på träningen och det handlar sen om vem som är först över mållinjen, inget annat.  Bara ett av många exempel.

Tankar en lördagsmorgon...

Tenta om exakt en vecka. Jag är inte alls förberedd, vilken tur då att jag ska tävla den helgen ;)

Nej, helt seriöst. Att plugga neuro gör mig rädd. Jag inser hur viktig hjärnan är vilka funktioner som hänger på den och inte minst - ens personlighet. Har därför märkt att jag tycker alzheimer är otäckt, riktigt vidrigt otäckt och obehagligt. Värre än den värsta skräckfilmen.

Ville bara säga det. Ska nu försöka plugga vidare. En fredagskväll, men senare ikäll bär det av till Louise för ett sent födelsedagsfirande. Me like it very much :D tack!

puss

Verkar som om det närmar sig den första kanottävlingen för säsongen om man får tro allas Fb uppdateringar ;)

Trodde verkligen det hade börjat bli vår i Umeå. Men, som bekannt var det 1:a april igår och Umeå hade förberett ett litet skämt... Det kom typ minst lika mycket snö då som det snöade under Uppsala på hela vintern. Men jag gillar det, jag älskar snö!

Så idag blev det ett underbart skidpass på nydalas 10 km spår. Lite tungt i snön där solen låg på, men annars underbart härligt!

Är helt slut nu. Sov 11 timmar igår natt och funderar verkligen på att köra något liknande nu.

Så, nu ska jag sova! Ni få ha en trevlig måndag eftermiddag!

Har haft en galet bra träningsvecka bakom mig. Mycket inlines, mycket kondition, mycket spänst och mycket styrka. Något mer man kan begära?

Och bra kvalité på alla passen, förutom sista. Var så trött så trött i bena att jag inte orkade kämpa så jag faktiskt klev av. Hade verkligen "Checka ut" känslan som man kan ha när man är klar med en tuff träningsperiod. Men, med en vilodag nu så ska jag vara fit for fight igen på lördag :)

Märker verkligen skillnad på träningen nu. Visserligen har träningen blivit mycket mer benbetonat nu när jag satsar på skridskor - men övergången har ändå varit smidig då jag har haft stora inslag av skidor i träningen. Men nu när spårens kvalitet börjar minska har också min lust för skidåkningen minskat och jag har bytt ut en stor del av skidåkningen mot löpning. Dessutom har jag blivit mycket bättre på att gymma också, vilket ifs också sliter mer på benen. Men kul är det!

vila imorgon + kort skoldag = underbart! Längtar

Måste säga att skype är något himla praktiskt!

Igår skype med Johanna i Nederländerna.
Idag skype med Helena i Colombia.

Numera har jag slutat paddla. Jag har slutat paddla och satsar fullt ut på skridskor och inlines numera. Två underbara sporter! Däremot har jag fått överge en annan helt gudomlig sport - nämligen paddlingen.

Efter i sommras hade jag fått nog. Jag ville inte mer, jag var "trött på skiten". Sen jag har åkt skridskor har det "kännts rätt", det är det jag vill satsa på (fastän jag har korta ben ;) ). Och egentligen har jag inte saknat kanoten. Men nu saknar jag den, justnu saknar jag den så att det gör ont. Saknar vårlägren då man fryser arslet av sig, saknar de här riktigt köttiga besättningspassen, saknar de kalla och regninga tävlingarna...

Jag har många möjligheter nu, en ny värld har öppnats för mig med skridskoåkningen, men det är inte alltid lätt att lämna det gamla bakom sig.

Hade så gärna velat köra SM i sommar och träffa alla underbara människor igen. Men tyvärr verkar det krocka med ett läger/ tävling jag ska på - och verkligen vill till.

Kollar fortfarande in på kanot.com och läser en massa kanotbloggar. Jag saknar dig kanoten, jag saknar dig.

Efter att ha mått riktigt uruselt i två dagar nu märker jag att det nu börjar gå uppåt.

Har verkligen kommit igång med plugget nu vilket är skönt även om man då märker hur långt man är efter. Just nu är träningen det enda jag har i huvudet ;) jag mer eller mindre lever för träningen just nu...

Nu blir det dock 3 veckor i Umeå (är planerat så iallafall) innan jag drar iväg igen. Har lite kvar att fixa, men en helg i Motala är redan inplanerat och en i Stockholm troligtvis - får se vad det blir mer...

Det är mycket resande - men jag tycker det är kul.

Förhoppningsvis kommer jag ha kunnat träna igen vid nästa inlägg.

C ya

Japp, då var man hemma igen efter ett sjukt roligt och givande läger. Träning 2-3 ggr/ dagligen har förhoppningsvis satt sina spår :)

Tyvärr mår jag just nu piss. Har verkligen blivit sjuk tror jag. I morse snorig och nu ont i halsen och ont i huvudet. Egentligen borde jag plugga - men juag mår verkligen piss just nu. Kanske ska försöka sova lite och sen testa på nytt?

Men, det var en helt AWESOME vecka i Tyskland och Geisingen!

Thanks a lot!

Imorgon bär det av till Tyskland, körde ett sista skidpass här hemma i Sverige. I eftermiddag blir det ett lugnt löppass.

Farfar ringde för en lite stund sedan och mobilen funkar också. eftersom jag ska åka till Geisingen som bara ligger 4 mil från farmor och farfar ska jag sova över där två nätter innan och en natt efter lägret. Är så sjukt taggad!

Nu är det bara 2 dagar kvar tills jag drar till Tyskland! Är så sjukt jäkla taggad!

Jag vet att det är sent att byta sport med 18 år och att det blir tufft att ta sig frammåt, men jag känner äntligen att jag har hittat rätt. Även om jag kanske aldrig kommer bli bra så kommer jag ha sjukt roligt på vägen dit!

Nej, nu är det dags att dra till IKSU och inlinesträning och ikväll blir det skidor.

Ja, det händer ju alltid en massa. Måste säga att jag ibland blir fascinerad över vilket spännande liv jag har. Jag har mycket sällan tråkigt!

Bara de senaste fem veckorna har varit kaotiska!

Såhär har mina senaste helger sett ut:

Allround- SM i Östersund
JSM i Stockholm
Hemma i Umeå en helg
Vikingarännet
Norge Cup deltävling i Norge

Denhär helgen som kommer ska jag faktiskt tillbringa i Umeå - bortsett från att jag flyger till Tyskland på måndag och ska vara där på träningsläger en vecka...

Är riktigt glad just nu. Träningen flyter på bra trots att jag har varit borta mer eller  mindre varje helg har jag ändå lyckats behålla formen på något vis. Sen så har det gått riktigt bra på skridskorna. Tog ett JSM- silver på 1500m (!), vann Vikingarännet andra året i rad och lyckades komma 3:a på 5000m i Norge.

Dessutom ska det bli riktigt härligt att åka till Tyskland på måndag. Det är en tjeckisk klubb som har bjudit in mig att träna med dem och det ska bli grymmt! Jag hoppas bara jag hänger på och inte gör bort mig alldeles...

Nu ska jag försöka plugga lite. Ligger ändå så mycket efter men någonstans ska man väl börja ;)

kram på er!

Vad mycket underbara människor det finns på denna jord! Tack allihopa för allt stöd jag får!

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev. Men för att uppdatera alla så har jag för dryga 2,5 månader flyttat till Umeå och pluggar nu till läkare (studerar känns lite väl stort att säga). Jag har hittils klarat min första dugga, fått tillbaka en labbrapport 2 gånger, träffat massa nya klasskamerater, överlevt nollningen och försökt hinna träna mina två pass om dagen.

Det är kul, det är stimulerande men ibland blir det bara lite mycket. Men idag har jag varit duktig, har plöjt igenom hela kapitel 8 i The Cell (ingen lätt bok att läsa). Har nu bara 3 kapitel kvar (ca 100 sidor) jag ska kunna denhära veckan + blev inte riktigt klar med förra veckans veckomål... Menmen, det är mycket men det är kul :)

Så förhoppningsvis ska jag bli lite mer aktiv här på bloggen igen. Undrar hur många halvaktiva bloggare som skriver det?

Nej, nu ska jag fortsätta med kapitel 11 i The Cell.

Ha det så bra!

Nu är det bara 1 vecka och 2 dagar kvar tills jag får antagningsbeskedet från universitet. Gud vad det känns långt tills dess!